Karpfiskarnas återkomst

Lämna ett svar
Mört

Mört från Dalkarsån, där pH varje år går ner mot 4,5.

I förra veckan konstaterades att uttrarna har varit på stark frammarsch i Mellanbygden de senaste åren. Parallellt med detta uttrarnas segertåg, verkar även mörtarna och braxarna ha börjat trivas allt bättre (kanske finns det till och med ett samband?). Under mina olika möten som kontaktperson för vattenrådet har jag i allafall fått höra mer än en gång att det finns mer mört. I Åkullsjön kom den t.ex. tillbaka ungefär år 2005. Och när jag åkte båt på Fällforssjön för att diskutera sjöns igenväxning, syntes första gången på ca 40 år en mört i den sjön. Visserligen var den död, men ändå. Något händer. Liknande saker är på gång i Avafjärden i Lövånger, där mörtarna har börjat reproducera sig åtminstone vissa år, efter nästan 100 års frånvaro av yngel. Även i min egen del av Mellanbygden vid Dalkarlsåns huvudfåra händer det saker. Fast pH-värdena i stort sett varje år går ner mot 4,5 sker det nästa årligen en reproduktion av mört. Detta har pågått ungefär från år 2011 då jag för första gången såg yngel av mört i övre delen av huvudfåran (senast någon såg mört där var för ungefär 60 år sedan).

Även om braxen kan betraktas som ovanligare än mörten i  Mellanbygden verkar det som att även den är på väg tillbaka. I Gärdefjärden i Lövånger finns det t.ex. numera i ett betydligt starkare bestånd än tidigare, och kanske kommer den tillbaka även på andra ställen. [Uppdatering tack vare info från läsare: Braxen har nyligen också kommit tillbaka till Hemsjön i Överklinten. I det fallet verkar ingen kunna minnas att det tidigare funnits brax i Hemsjön].

Om någon har information om återkomster av mört och brax tas den gärna emot. Ring eller mejla! Att dessa fiskar kommer tillbaka är nämligen en tydlig indikation på att försurningen minskar, och att vissa av vattenekosystemen i Mellanbygden är inne i en omvälvande förändringsfas.

Jan Åberg – kontaktperson för Mellanbygdens vattenråd

Bättre fiske med flottleder? (perspektivtagande del 2)

Lämna ett svar

Det här är del 2 i serien om behovet av perspektivtagande i vattenrådsarbetet. Och eftersom en flottledsdebatt nyligen har inträffat, kommer inlägget att handla om just flottleder.

Den nyliga debatten om flottleder handlade denna gång inte om nyttorna med att bevara ”kulturälvar” [se t.ex. Törnlund 2008], utan istället om att fritidsfisket uppges ha försämrats av att flottleden togs bort. Länsstyrelsens replik var att restaureringen¹ rimligen inte försämrar fisket, och att den istället snarare kan leda till ökat sportfiske och landsbygdsutveckling.

Dessa två debattinlägg i VK är ett exempel på att perspektiven skiljer sig även i så enkla frågor som vad som är bra fritidsfiske. Som ett litet förtydligande bör det tilläggas att min egna lilla efterforskning angående missnöjet, antyder att det inte rör sig om en ensam debattör som saknar lokalt stöd. Istället rör det sig troligen om att nackdelarna med restaureringarna diskuteras informellt av ett antal människor, men att endast ett fåtal av dessa känner sig bekväma i att vara öppet kritiska. Eller som jag ibland hör när jag kommunicerar med äldre människor som blivit luttrade av hur  staten svängt i olika frågor : ”Staten har alltid rätt” och ”det har sällan lönat sig att bråka med staten”.

Nu är det visserligen ganska lätt att hävda att det strider mot fakta att flottleder bör bevaras för fiskets skull. Forskningen visar ju trots allt att de strömlevande fiskarna trivs bättre i naturliga forsar. Å andra sidan behöver det inte strida mot fakta att vissa typer av fiske försämras och att vissa fiskare trivs sämre — dvs att perspektivet skiljer sig främst vad gäller de sociala aspekter som forskningen inte tagit hänsyn till.

Detta leder i sin tur in på tanken om att motstånd mot god vattenstatus — i form av exempelvis ifrågasättande av nyttan med att riva flottleder — kan grunda sig på humanekologiska perspektiv som är minst lika faktabaserade som de vattenekologiska perspektiv som till stor del styr begreppet god vattenstatus. Ett exempel kan vara synen på lokalekonomin: Vindelns kommun har t.ex. tappat 30% av sin befolkning sedan beslutet om att Vindelälven skulle undantas från vattenkraftsutbyggnad. Eller om man så vill: att rädda Vindelälven från utbyggnad bidrog knappast alls till den landsbygdsutveckling som många trodde att den fritt strömmande Vindelälven skulle kunna ge. I den situationen ska man kanske inte bli förvånad över att vissa kommunmedborgare frågar sig om de där mångmiljonbeloppen som nu har satsats på laxfiskarnas reproduktion, kanske hade kunnat göra bättre nytta på andra sätt (särskilt om vissa till och med tycker att fisket har försämrats). Med tanke på det som inte hände längs Vindelälven efter att Vindelälven skyddades, bör man kanske inte heller bli förvånad över att det kan finnas en viss skepsis mot de kalkyler som en grupp miljöorganisationer presenterade år 2015 angående Vindelälvens och ett antal andra älvars potential för ”intäkter inom sportfiske och turism”  (100 miljoner kr per år var siffran för Vindelälven).

I Vindelälvens fall kan denna skepsis dessutom vara särskilt förståelig med tanke på att laxföryngringen verkar ha gått väldigt dåligt år 2016 jämfört med de flesta andra laxälvar. Men att den dåliga laxföryngringen i Vindelälven skulle ha en koppling till de omfattande restaureringarna är förstås inte alls säkert, ja ganska osannolikt. Inte desto mindre blir det tydligt att forsar utan spår av flottning inte räcker för laxen. Eller med andra ord, att laxar har komplexa behov, som samhället uppenbarligen inte har full kontroll över.

Och eftersom även turisterna kan sägas ha liknande komplexa behov, bör nog de investerare som vill satsa på laxturism längs Vindelälven både hoppas på att 2016 bara var ett tillfälligt oår för Vindelälvens laxar, och att icke-önskvärda scenarios överhuvudtaget håller sig på behörigt avstånd.

Det var allt om perspektivtagande för denna gång. I nästa inlägg kan det hända att jag dyker ner i de olika perspektiven på flottledernas ersättare: det miljöanpassade skogsbilvägnätet. I det inlägget kan det också hända att resonemanget om framtiden  — som togs upp del 1 — utvecklas mera. Ha det gott tills dess!

Jan Åberg – kontaktperson för Mellanbygdens vattenråd

 

Fotnot:

1. ”Restaurering av flottleder” är ett begrepp som kan tolkas som en form av nyspråk. Den korrekta betydelsen är rimligen att det är flottleden (megastrukturen/kulturälven) som restaureras. Jag har i min roll som kontaktperson därför fått förklara mer än en gång att vattenmyndigheten menar tvärtom, dvs att:  ”Restaurering av flottleder innebär att vattendragen återställs till ett så ursprungligt skick som möjligt genom återutläggning av sten, stenblock och död ved samt att öppna upp avstängda sidofåror och ta bort ledarmar och flottningsdammar.” (definitionen är citerad från vattenmyndighetens samrådsdokument år 2015).

 

Referenser:

Törnlund, Erik (2008). Jakten på den ”orörda” älven. Västerbotten (Umeå. 1920). 2008:2, s. 58-65. (Obligatorisk läsning för den som jobbar med perspektivtagande om flottleder: författaren är inte bara doktor i ekonomisk historia utan också uppvuxen vid Vindelälven. Resten av skriften är förresten också mycket läsvärd).

Uttrarna ökar i Mellanbygden

Lämna ett svar

Utterbeståndet i Västerbotten är livskraftigare än på mycket länge enligt Länsstyrelsens preliminära resultat och andra observationer runt om i bygderna. För bara drygt 10 år sedan hade Mellanbygden stora områden utan uttrar, medan man numera kan räkna med att de flesta vattendrag i Mellanbygden besöks av uttrar ibland. Extra intressant är att beståndet verkar vara starkare i Mellanbygden än längre inåt land. Detta ska dock inte tolkas som att det plötsligt har blivit fullt med fisk i Mellanbygdens kustmynnande småvattendrag. Istället är nog främsta orsaken att kustområdet är en generellt sett bra livsmiljö där miljögifterna har minskat så mycket att utterreproduktionen funkar igen. Något som förresten visar att uttern även finns där det knappt finns fisk, är att det nyligen har observerats utterspår i Vänforsbäcken i Högforsåns avrinningsområde.

Samtidigt kan man nu också förvänta sig att minkbestånden kommer att minska eftersom uttrar föredrar döda minkar¹. Huruvida ett starkt utterbestånd skiljer från ett starkt minkbestånd, när det gäller att äta upp t.ex. lax och öring i värdefulla fiskevatten, är dock en annan fråga, som kanske återstår att utreda?

Markering_177.pngUtterspår i Dalkarlsån, december 2016. Foto: Jan Åberg.

 

PS. Del 2 i serien om perspektivtagande tog längre tid att skriva än väntat.  Texten är dock på god väg att bli mogen.

 

Referenser

  1. Bonesi, L., och D. W. Macdonald. 2004. ”Impact of Released Eurasian Otters on a   Population of American Mink: A Test Using an Experimental Approach”. Oikos 106 (1): 9–18. doi:10.1111/j.0030-1299.2004.13138.x.

 

Behovet av perspektivtagande i vattenrådsarbetet (del 1)

Lämna ett svar

Ett viktigt förhållningssätt i vattenrådsarbetet är perspektivtagande. Eller om man så vill: att vara öppen inför olika sätt att tänka och resonera. Detta poängteras exempelvis i vattenrådens handbok:

”Kom ihåg att deltagarnas olika perspektiv är den viktigaste resursen i arbetet. Sam-
verkan och dialog kan genom perspektivtagande leda till att man hittar nya sätt att
lösa gamla problem”.  Citat från vattenrådens handbok bilaga 1.

Frågan är dock om det går att ha olika perspektiv på målet om en frisk miljö? Är inte målet god ekologisk status väldigt rimligt? Borde inte alla vilja ha god ekologisk status i vattnet? Och framförallt, vore det inte väldigt omoraliskt att lämna vatten med sämre än god status till kommande generationer?

Mitt nuvarande svar är att det går alldeles utmärkt att ha olika perspektiv på målet god status. Ett sådant perspektiv är att Sverige är rikt på vatten, vilket leder till att vatten ofta betraktas som i stort sett gratis ur ett ekonomiskt perspektiv. Vad gör det om samhället har 1000 enskilda brunnar med god vattenkvalitet, och någon spiller olja i en av dem? Och hur många fler fisketurister kan samhället locka till ett område genom att skapa ännu mera god status, om det befintliga fisket totalt sett ändå är underutnyttjat? På samma sätt som att luft finns i så stor mängd att priset blir lågt, finns en sannolikhet att priset på vatten blir lågt — om det finns i stor mängd.

Just det perspektivet tänker jag dock lämna därhän i åtminstone detta inlägg, och istället fokusera på ett annat perspektiv, som enligt min egen mening är mycket mindre utforskat i den offentliga debatten, men som likväl troligen ligger till grund för en ökad polarisering. Eller med andra ord: ett perspektiv som i vissa fall blir så tabubelagt att diskussionerna riskerar att spåra ur.

Jag vet inte om jag kommer att lyckas, men eftersom mitt uppdrag är vad det är (att vara kontaktperson för ett vattenråd), känner jag mig manad att försöka.

Inlägget kommer att handla om synen på framtiden, och att framtidens människor kommer att kunna ha andra perspektiv än vad de flesta har idag – vare sig vi vill tro det eller ej.

Först en liten inblick i hur framtiden ofta framställs idag:

Ganska många håller nog med om att det nuvarande samhällets självbild — åtminstone i medeltal och på riksdagsnivå — grundas på att utmaningar och problem kan lösas med ny vetenskap och teknik. Det talas t.ex. om olika typer av tillväxt (hållbar, blå, grön etc) som kommer att bidra till att lösa framtidens utmaningar. Att den nya vetenskapen och tekniken kommer att vara omvälvande är dessutom en logisk spådom för den som hänvisar till de senaste 30-40 årens erfarenhet. I samma självbild finns dock också en underförstådd mörk ton: om något förhindrar den smarta utvecklingen lurar katastrofen med stort K bakom hörnet.

Även det nya åtgärdsprogrammet för vatten speglar denna bild. Att det är så, är dock helt naturligt, eftersom myndigheter ska vara styrda av riksdag och regering. Här är några exempel på formuleringar från det nya åtgärdsprogrammet (”del 1 sammanfattning”):

”Genomförande av åtgärder kan leda till ökad efterfrågan av teknikutveckling och innovationer.”

”Vattenförvaltning är därför så mycket mer än miljöskydd: det är en viktig grund för grön och blå tillväxt, och för hållbar samhällsutveckling.”

”Det är också viktigt att komma ihåg att den samhällsekonomiska konsekvensanalysen utgår ifrån ett exempelscenario.” (min fetmarkering)

Sammanfattningsvis finns alltså främst två framtidsscenarios som speglar åtgärdsförslagen för vatten:

  1. Relativt goda tider, med hållbar, grön och blå tillväxt.
  2. En framtid som vi inte behöver bry oss om (vilket, underförstått, rimligen borde syfta på en framtid där det inte finns någon kommande generation att ta hänsyn till).

Här kommer vi därmed in på detta med perspektivtagande. Det är nämligen inte svårt att ifrågasätta detta synsätt med logiska resonemang, eftersom en viss typ av framtid aldrig är 100% säker, och att det därmed rimligen borde finnas en statistisk sannolikhet att framtiden inte bara kan bli ljus eller kolsvart, utan också ett mellanting. Den statistiska sannolikheten att detta mellanting kommer att inträffa i framtiden ökar dessutom ju längre tidshorisont som prognosen omfattar (så länge utgångspunkten inte är att världen går under så fort framtiden inte blir väldigt ljus).

Utifrån detta går det helt klart att argumentera för att en långsiktig politik inte borde planeras för att enbart passa in i det nuvarande samhällets självsäkra självbild, utan istället utformas på liknande sätt som försvaret av nationen, med konsekvensanalyser som inte minst fokuserar på scenarios i vilka människornas livsvillkor försämras.

I detta inlägg tänker jag inte gå in på detaljer i dessa alternativa scenarios, utan istället nöja mig med att konstatera att det är ett fullt rimligt antagande att människor i alternativa scenarios inte resonerar på samma sätt som människorna i framtiden med grön-blå tillväxt. Eller helt enkelt: om mina barn eller barnbarn hamnar i en sämre-än-optimal samhällssituation, är det inte säkert att de kommer att uppskatta alla åtgärder för vatten som dagens regering och EU siktar på.

Sammanfattningsvis betyder detta att olika perspektiv på framtidsanalysen kan vara en av orsakerna till att perspektiven går isär i debatten kring behovet av vattenåtgärder.

I nästa inlägg ges konkreta exempel på hur bur behoven av åtgärder för framtiden kan skilja sig beroende på olika framtidsscenarios. I det inlägger finns även en risk finns jag kommer att dyka ner i aktuella debatter och röra om i grytan en smula. Ha det gott tills dess!

Jan Åberg – kontaktperson för Mellanbygdens vattenråd

Inbjudan: Vattenrådets årsmöte 17/3 (2017)

1 svar

När? fredag den 17 mars kl 9-12 (med möjlighet till gemensam lunch efteråt)

Var? kommunhuset i Robertsfors

Anmälan? senast 10 mars till kontaktpersonen. Ring eller mejla, och ange om du vill följa med på lunchen (till självkostnadspris).

För vem? För den som är intresserad av aktuella vattenfrågor i Mellanbygden, och kanske vill diskutera dessa frågor, eller vill bredda sitt nätverk av vattenkunniga personer, eller har planer på vattenförbättrande åtgärder i sitt närområde, eller har problem med för mycket vatten, eller har för lite vatten, eller ser framtida problem kopplat till vatten, eller har synpunkter på statens agerande i frågor som rör vatten. Kort sagt: mötet är till för alla som tycker sig ha ett visst ansvar över hur sjöar, vattendrag och grundvatten förvaltas i Mellanbygden.

Kortfattad dagordning (med reservation för justeringar):

  • formella beslut för kommande verksamhet inom ramen för vattenrådet
  • på gång för vatten i Mellanbygden: alla mötesdeltagarna ges möjlighet att presentera sin verksamhets koppling till vattenfrågorna och sina frågeställningar som rör vattnet i Mellanbygden.
  • kort redovisning av vattenrådets rapport om sänkta sjöar (som publiceras snart)
  • det klubbade och delvis modifierade åtgärdsprogrammet, och vad det innebär i praktiken

Med vänliga hälsningar

/Jan Åberg – kontaktperson för vattenrådet

PS för nytillkomna: en definition av Mellanbygden ges här.

Nytt beslut om hur staten vill att Sveriges vatten ska skötas

1 svar

Slutligen har nu Vattenmyndigheten i Bottenvikens vattendistrikt — efter både remissvar från berörda intressen i distriktet och beaktande av regeringens ståndpunkter  — fattat beslut om statens vattenförvaltning och vattenåtgärder för perioden 2016-2021. Till beslutet hör även 7 588 reviderade miljökvalitetsnormer för vattendistriktets sjöar och vattendrag.

Här följer det meddelande som gick ut till vattenråden från vattenvårdsdirektören Lisa Lundstedt:

”Vattenmyndigheten i Bottenvikens vattendistrikt har fattat beslut om åtgärdsprogram och förvaltningsplan för perioden 2016-2021. Vattenmyndigheten har även beslutat om reviderade miljökvalitetsnormer för vattendistriktets 7 588 vattenförekomster.

Förvaltningsplanen beskriver och innehåller alla delar i vattenförvaltningsarbetet, såväl resultat från statusbedömningsarbetet som övervakningsprogram som åtgärdsprogram. Till detta kommer Länsstyrelsen i Norrbottens föreskrift om miljökvalitetsnormer för vattenförekomsterna. Miljökvalitetsnormerna beskriver vilken miljökvalitet en vattenförekomst ska ha och när det ska vara uppfyllt. I åtgärdsprogrammet har riktar vattenmyndigheterna åtgärder till 11 myndigheter plus landets alla länsstyrelser och kommuner.  Syftet med åtgärdsprogrammet är att se till så att föreskrivna miljökvalitetsnormer för vatten kan följas och i detta arbete kommer flera att behöva delta.

Läs mer om detta här:

En av de viktigaste faktorerna för en effektiv och uthållig förvaltning av våra vatten är en väl fungerande samverkan på såväl lokal, regional som nationell nivå. Vattenmyndigheten vill tacka för ert engagemang under den gångna vattenförvaltningscykeln och hoppas på en god samverkan även i framtiden.”

 

 

HaV:s generaldirektör kommer till Umeå den 25 oktober

Lämna ett svar

Vill du träffa Havs-och Vattenmyndighetens nya generaldirektör Jakob Granit? Är du intresserad av att ta del av senaste nytt och delta i diskussionerna kring vattenverksamhetsutredningen, vattenkraftspolitiken, och skogspolitiken? Vill du träffa vattenexperter, eller personer som har praktiskt erfarenhet av vattensamverkan på flera olika plan?  Har du något eget vattenprojekt att berätta om med hjälp av en poster*?

DÅ kan Vattendagarna/Vattenorganisationernas riksmöte troligen vara intressant för dig! Detta möte hålls i Umeå den 25-27 oktober.

Anmälningstiden för tidig anmälan (=lägre pris) går dessutom snart ut (16/9): så passa på att anmäla dig IDAG!

DÄRTILL FINNS FORTFARANDE (9 sept) KRAFTIGT RABATTERADE BILJETTER FÖR IDEELLA! Observera att ideella representanter kopplade till  vattenråd kan få kraftigt reducerat pris för konferensen. Dessa biljetter finns fortfarande kvar i begränsat antal (besked om det reducerade priset kommer att ges så snart som möjligt efter anmälan, och får man inte det reducerade priset, kan man välja att inte delta, eller betala fullt pris).

* Alla deltagare erbjuds plats för en poster i standardstorlek. Så passa gärna på att visa upp vad just Du gör!

Vattendagarna och Vattenorganisationernas riksmöte

Lämna ett svar

Markering_053Registreringen har nu öppnat för anmälan till Vattendagarna och Vattenorganisationernas riksmöte som hålls i Umeå i höst.

Observera att ideella representanter kopplade till  vattenråd kan få kraftigt reducerat pris för konferensen. Dessa biljetter finns dock i begränsat antal, vilket gör att det kan komma att ske ett urval bland dem som kryssar för det alternativet (besked om det reducerade priset kommer att ges innan den 1 september. Får man inte det reducerade priset, kan man välja att inte delta, eller betala fullt pris).

Markering_054