Kategoriarkiv: Verksamhetsberättelse 2015

Minnesanteckningar 1/12-15

Lämna ett svar

Minnesanteckningar finns nu från styrgruppsmötet den 1 december 2015 (länk uppdaterad 2016-02-25).

Här kan man bland annat läsa om:

  • att körskadorna minskar i skogen,
  • att nya vattenprojekt är på gång på flera håll I Mellanbygden
  • att det ganska utbredda stoftnedfallet över Mellanbygden förra vintern troligen härrörde från sandstormar (jorderosion/jordflykt) i avlägsna länder.

Mötets beslutspunkt: På mötet beslutades att 2016 års exkursion ska ha temat vattenkraft, med besök inom Rickleåns avrinningsområde. Målet är att både kunna besöka den nya (förhoppningsvis fiskvänligare) turbinen i Bruksfors, och diskutera de synpunkter som framförts på regleringen av nivåerna i vissa av sjöarna (bland annat Stora Bygdeträsket).

 

Sammanfattning av senaste tidens nyheter på hemsidan

Lämna ett svar

Här kommer en sammanfattning av senaste tidens nyheter på vattenrådets hemsida:

Därtill två kommande diskussions- och utbildningstillfällen:

  • Vattenmöte i Lövånger den 26 november (OBS! Nästa vecka! – ett tillfället att framföra sina synpunkter, diskutera målkonflikter, föra fram positiva eller negativa tecken på hur det går med vattnet i Lövångersbygden!)

Minirapport från årets kontaktpersonmöte

Lämna ett svar

Markering_999(177)

Årets möte för vattenrådens kontaktpersoner hölls i Piteå den 21 oktober, på en 24km² stor grundvattenförekomst som skapades efter istiden av Piteälven (se lila-färgad skuggning i kartbilden från VISS ovan). Denna grundvattenförekomst har ”god status” och ligger centralt i Bottenvikens distrikt, vilket gör att mötet var särskilt lämpligt just där. På mötet, som dock inte hölls utomhus, framkom att de flesta vattenråd haft ett ”mellanår” med låg aktivitet, vilket delvis beror på en osäkerhet kring vad som ska hända härnäst i den statliga vattenförvaltningen. Samrådet är visserligen klart och synpunkterna har beaktats, vilket gör att ett beslut om normer (MKN), samt planer för förvaltning och åtgärder, troligen kommer att tas i december. MEN regeringen har därtill flaggat för att man vill titta på åtgärdsprogrammet, vilket gör att det även efter december kommer att finnas en osäkerhet kring vad staten egentligen vill med vattnet, och vem som har ansvar för vad.

Hur gick exkursionen?

Lämna ett svar

Markering_999(175)

Ratubäcken/Larsbäcken i Ratuåns avrinningsområde är ett av få vattendrag i Mellanbygden som har klassningen ”Hög status” (Skärmbild från kartverktyget VISS).

Här kommer en liten rapport från årets exkursion:

Alla platser som ingick i programmet besöktes, och tidplanen sprack inte alls. Vädret bjöd på växlande molnighet, med lite duggregn på slutet, som dock inte vållade några större problem.

På de punkter som besöktes ingick en enkel vattenprovtagning med glasburkar, så att de stora skillnaderna i vattenfärg kunde jämföras. Som väntat var grundvatten från morän både jonsvagt och klart, medan vattnet från Västervikssjön var extra mörkt och jonstarkt, eftersom det kommer från ett kärnområde av sur sulfatjord.

Diskussionerna under exkursionens gång tog bland annat följande upp:

  • att den kraftigt meandrande Ratubäcken vid Sjulsmyran, trots sitt låga pH, verkade ganska artrik med avseende på vatteninsekiter.
  • att Ratubäcken är ett få vattendrag i Mellanbygden som har klassningen ”Hög status” (blå färg), och att klassningen dessutom verkar korrekt när man befinner sig inom Sjulsmyrans naturreservat.
  • att de två delvis restaurerade sjöarna som besöktes (Kroksjön och Sjöaröddsjön) gärna hade kunna höjas mer för vattenlivets skull, men att påverkan på omgivande skogsmark samtidigt hade blivit större. Därtill diskuterades det faktum att vissa sänkta sjöar har vuxit igen med så mycket torv att de troligen inte går att återställa.
  • att havsviken utanför Ratuån är tydligt avvikande jämfört med närliggande havsvikar som inte påverkas av Ratuån, och att de mörkfärgade sedimenten i havsviken troligen innehåller metallfällningar från de sura sulfatjordar som finns uppströms.
  • Djäknebodasjön konstaterades vara mycket mörkfärgad, med ett siktdjup mindre än 1 meter. Denna mörka färg beror både på humus från våtmarker och humusfällningar som sker i kontakt med lakvatten från sura sulfatjordar.
  • Om det kliar efter man badat i Djäknebodasjön kan det vara alger av typen ”Gubbslem”, som fastnat på huden. Gubbslem är dock helt ofarligt för människan. Får man tydliga prickar, kan det vara små vattenloppor, Cerkarier, som av misstag kan angripa en badande människa i stället för de sjöfåglar som är målet. Vattenloppor är också helt ofarliga.

Varför din synpunkt till vattenmyndigheten kan vara viktig

Av Jan Åberg

Vattenmyndighetens samråd närmar sig sitt slut (sista inlämningsdag är 30 april), och det är därför hög tid att lämna synpunkter. Som några av er säkert känner till finns det flera intresseorganisationer som är starkt kritiska till planerna, och som jobbar febrilt med att ge synpunkter och väcka debatt angående den planerade vattenförvarningen.

Min egen insats blir dock inte att gå in på sådana detaljer utan snarare att försöka uppmuntra till synpunkter ur ett mera övergripande kritiskt perspektiv.

Först en sammanfattning av vattenläget Mellanbygden (tolkat utifrån min egen erfarenhet och vad som kan utläsas svart på vitt i VISS): Många av de sjöar och vattendrag i Mellanbygden som tidigare kunde drickas av boskap och människor, är idag så förändrade att detta inte längre är möjligt. I Mellanbygden är därtill både bergborrade brunnar och jordbrunnar av generellt sett dålig kvantitet/kvalitet, vilket gör att det närmast tillgängliga ytvattnet – och även nederbörd – kan komma att bli viktigt som dricksvatten, om samhället dras in i någon from av allvarlig kris. Fisket i vattendrag och sjöar är i de flesta fall uselt jämfört med för 100 år sedan, och den fisk som trots allt finns kvar riskerar att innehålla så höga halter av miljögifter att den inte bör konsumeras mer än ett fåtal gånger per år.
Sammanfattningsvis: ett läge som hade varit katastrofalt om det hade inträffat på den tid då folket i Mellanbygden var helt och hållet beroende av sina lokala vattenresurser.

Sedan, exempel på tre synvinklar: Här nedan följer tre exempel på personlighetstyper som jag gissar har synpunkter till vattenmyndigheten:

Den riskmedvetne: Jag tror att några av oss (jag erkänner att jag är en av dem) gärna vill vara lite mera riskmedvetna än vattenmyndigheten – eftersom vattenmyndigheten/staten verkar räkna med endast ett ”business as usual”-scenario för lång tid framåt (om detta handlar en video-presentation angående samrådet som jag producerade i februari i år).

Tipset för den riskmedvetne är att i samrådet ge förslag på hur staten kan bättra sig i detta avseende för att skapa ett mera robust system. Här kan man bidra med t.ex. förslag på vilka lokala grundvatten, sjöar och vattendrag som är viktiga och bör prioriteras, om/när centraliserade system inte lägre kan upprätthållas.

Det är egentligen inget konstigt med att vara riskmedveten: Det finns t.ex. redan idag exempel på länder som förbereder sig att successivt byta ut sådana system som troligen inte kan underhållas på lång sikt: I Australien försöker man t.ex. minska behovet av centrala dricksvattensystem, genom att det har införts en lag om att nya hus måste ha en egen dricksvattenförsörjning (med regnvatten, som rätt hanterat är både rent och hälsosamt, och billigare än vatten från det centrala systemet).

EU-kritikern: För den EU-kritiske, är samrådet troligen också ett bra läge att ge synpunkter på svenska statens förhållande till EU. Vattenmyndigheten menar nämligen att Svenska staten blivit hårt pressad av EU att följa vattendirektivet, med hot om stora böter om Sverige misslyckas. Utgångspunkterna som staten/vattenmyndigheten tar för att lösa detta kan dock förstås diskuteras, eftersom Sverige som land drar nytta av globaliseringen och gärna låter andra (låginkomst-)länder stå för den (vatten)miljöfarliga delen av produktionen – såväl inom jordbruk som industri.

Landsbygdsvännen: Att landsbygdsperspektivet/Norrlandsperspektivet sällan varit Svenska statens prioritet är välkänt – inte minst för de som jämför den stora skillnaden mellan Norge och Sverige när det gäller återbäring till landsbygden vid exploatering av naturresurser (gruvor, vattenkraft etc). I linje med Svenska statens traditionellt sett koloniala landsbygdspolitik kan vattenmyndighetens planer därför tolkas som ett försök att säkra exporten av resurser från landsbygden till de centralorter som hyser den stora massan av beskattningsbara företag och arbetare/tjänstemän.

Man kan i alla fall konstatera att de vattenresurser som är traditionellt sett viktiga för centralorterna – inte minst centraliserade vatten- och avloppssystem – föreslås få omfattande åtgärder, medan förslag som skulle skapa en fungerande landsbygd – för landsbygdsbefolkningens skull – är mycket färre. Små sjöar och enskilda brunnar räknas t.ex. knappast ens, vilket gör att de tekniker för lokala och icke-centraliserade vattenförsörjningssystem som finns, per automatik får svagt stöd av staten. Ja, kanske är det rent av så att de åtgärder som föreslås ska finansieras av ”förorenarna” (som ofta bor på landsbygden) främst kommer att skydda de stora grundvatten- och ytvattenresurserna som städerna kan komma att ha nytta av (så länge man lyckas upprätthålla de komplexa och centraliserade systemen)?

Vi kan också konstatera att förutsättningarna för robusta elsystem på landsbygden riskerar att motverkas – genom att små vattenkraftverk föreslås ska ha högre krav än de stora kraftverken.

Slutligen en uppmaning: Använd IDAG dina demokratiska rättigheter till att läsa på och ge synpunkter på de planer som staten har för ditt vatten! Kanske är staten inte så kunnig och välmenande som du tror?