Av Jan Åberg
Vattenmyndighetens samråd närmar sig sitt slut (sista inlämningsdag är 30 april), och det är därför hög tid att lämna synpunkter. Som några av er säkert känner till finns det flera intresseorganisationer som är starkt kritiska till planerna, och som jobbar febrilt med att ge synpunkter och väcka debatt angående den planerade vattenförvarningen.
Min egen insats blir dock inte att gå in på sådana detaljer utan snarare att försöka uppmuntra till synpunkter ur ett mera övergripande kritiskt perspektiv.
Först en sammanfattning av vattenläget Mellanbygden (tolkat utifrån min egen erfarenhet och vad som kan utläsas svart på vitt i VISS): Många av de sjöar och vattendrag i Mellanbygden som tidigare kunde drickas av boskap och människor, är idag så förändrade att detta inte längre är möjligt. I Mellanbygden är därtill både bergborrade brunnar och jordbrunnar av generellt sett dålig kvantitet/kvalitet, vilket gör att det närmast tillgängliga ytvattnet – och även nederbörd – kan komma att bli viktigt som dricksvatten, om samhället dras in i någon from av allvarlig kris. Fisket i vattendrag och sjöar är i de flesta fall uselt jämfört med för 100 år sedan, och den fisk som trots allt finns kvar riskerar att innehålla så höga halter av miljögifter att den inte bör konsumeras mer än ett fåtal gånger per år.
Sammanfattningsvis: ett läge som hade varit katastrofalt om det hade inträffat på den tid då folket i Mellanbygden var helt och hållet beroende av sina lokala vattenresurser.
Sedan, exempel på tre synvinklar: Här nedan följer tre exempel på personlighetstyper som jag gissar har synpunkter till vattenmyndigheten:
Den riskmedvetne: Jag tror att några av oss (jag erkänner att jag är en av dem) gärna vill vara lite mera riskmedvetna än vattenmyndigheten – eftersom vattenmyndigheten/staten verkar räkna med endast ett ”business as usual”-scenario för lång tid framåt (om detta handlar en video-presentation angående samrådet som jag producerade i februari i år).
Tipset för den riskmedvetne är att i samrådet ge förslag på hur staten kan bättra sig i detta avseende för att skapa ett mera robust system. Här kan man bidra med t.ex. förslag på vilka lokala grundvatten, sjöar och vattendrag som är viktiga och bör prioriteras, om/när centraliserade system inte lägre kan upprätthållas.
Det är egentligen inget konstigt med att vara riskmedveten: Det finns t.ex. redan idag exempel på länder som förbereder sig att successivt byta ut sådana system som troligen inte kan underhållas på lång sikt: I Australien försöker man t.ex. minska behovet av centrala dricksvattensystem, genom att det har införts en lag om att nya hus måste ha en egen dricksvattenförsörjning (med regnvatten, som rätt hanterat är både rent och hälsosamt, och billigare än vatten från det centrala systemet).
EU-kritikern: För den EU-kritiske, är samrådet troligen också ett bra läge att ge synpunkter på svenska statens förhållande till EU. Vattenmyndigheten menar nämligen att Svenska staten blivit hårt pressad av EU att följa vattendirektivet, med hot om stora böter om Sverige misslyckas. Utgångspunkterna som staten/vattenmyndigheten tar för att lösa detta kan dock förstås diskuteras, eftersom Sverige som land drar nytta av globaliseringen och gärna låter andra (låginkomst-)länder stå för den (vatten)miljöfarliga delen av produktionen – såväl inom jordbruk som industri.
Landsbygdsvännen: Att landsbygdsperspektivet/Norrlandsperspektivet sällan varit Svenska statens prioritet är välkänt – inte minst för de som jämför den stora skillnaden mellan Norge och Sverige när det gäller återbäring till landsbygden vid exploatering av naturresurser (gruvor, vattenkraft etc). I linje med Svenska statens traditionellt sett koloniala landsbygdspolitik kan vattenmyndighetens planer därför tolkas som ett försök att säkra exporten av resurser från landsbygden till de centralorter som hyser den stora massan av beskattningsbara företag och arbetare/tjänstemän.
Man kan i alla fall konstatera att de vattenresurser som är traditionellt sett viktiga för centralorterna – inte minst centraliserade vatten- och avloppssystem – föreslås få omfattande åtgärder, medan förslag som skulle skapa en fungerande landsbygd – för landsbygdsbefolkningens skull – är mycket färre. Små sjöar och enskilda brunnar räknas t.ex. knappast ens, vilket gör att de tekniker för lokala och icke-centraliserade vattenförsörjningssystem som finns, per automatik får svagt stöd av staten. Ja, kanske är det rent av så att de åtgärder som föreslås ska finansieras av ”förorenarna” (som ofta bor på landsbygden) främst kommer att skydda de stora grundvatten- och ytvattenresurserna som städerna kan komma att ha nytta av (så länge man lyckas upprätthålla de komplexa och centraliserade systemen)?
Vi kan också konstatera att förutsättningarna för robusta elsystem på landsbygden riskerar att motverkas – genom att små vattenkraftverk föreslås ska ha högre krav än de stora kraftverken.
Slutligen en uppmaning: Använd IDAG dina demokratiska rättigheter till att läsa på och ge synpunkter på de planer som staten har för ditt vatten! Kanske är staten inte så kunnig och välmenande som du tror?
Mellanbygdens vattenråd (VRO9) 