Först kommer tre färska kemi-grafer från Rickleån, som visar att vattnet i Rickleån är långt ifrån statiskt. Och att det mycket väl kan hända stora förändringar i vattnet utan att någon nödvändigtvis tar notis.

Lite längre ner i texten följer sedan lite text för de som är intresserade av Rickleåns biologiska historia – i form en kort redogörelse över Sam Södergrens avhandling om Rickeån från 1974. Slutsatsen som Sam Östergren drog år 1974 är nämligen väl värd att minnas.

Avhandlingen påminner oss också om frågan: Förstår vi tillräckligt bra hur ekosystemen påverkas av både av tillfälliga pulser, och de långsiktiga-smygande förändringar som sker idag?

Först de tre graferna (Figur 1-3) från databasen MVM, som visar att kemin i Rickleån ännu idag är dynamisk och mycket väl kan förändras snabbt:

Figur 1. Vad hände i Rickleån i slutet av 2021 när pH-värdet i utloppet sjönk under 6?

Figur 2. En topp av organiskt kol (TOC) i slutet av 2021 antyder att det var en ovanligt kraftig puls av organiska syror som sänkte pH värdet i Rickleån till under 6.

Figur 3. Efter den extremt torra sommaren 2018 steg halterna av sulfat kraftigt och var sedan förhöjda i ännu år 2021. Effekten kan kopplas till djup en ovanligt djup oxidation av markprofilen i de nedre delarna av avrinningsområdet som skedde i samband med torkan 2018. I flera andra närliggande vattendrag, så som Hertsångersälven, Klintsjön och Dalkarlsån, ledde detta skeende till akut fiskdöd och svåra kemiska förhållanden som ännu idag inte är tillbaka till nivåerna före 2018. Frågan är om Rickleån också påverkades, fast mer subtilt?

Nu till Sam Östergrens avhandling från 1974, som handlar om hur ”icke-giftiga” utsläpp (för fisk) från fabriker i Robertsfors troligen ändå bidrog till kollaps för lax och havsöring:

Ett pumpsystem från ”fabrik A” (diamantfabriken) och ”fabrik B” (elektropläteringsfabriken) ledde från och med år 1963 ut förorenat vatten till Rickleån strax nedströms Sågforsen enligt följande:

• Diamantfabriken: från 1963-1967 användes åtminstone nickel och järn, och från 1967 med kobolt i processen. pH-värdet på utsläppet från diamantfabriken uppges ha varit 8,5. År 1973 installerades ett reningsverk som skulle fälla ut metalljonerna innan utsläppet till ån, men avhandlingen visade att reningseffekten inte var god förrän tidigast sommaren 1974.
• Elektropläteringsfabriken: under perioden 1964-1969 användes åtminstone zink, nickel, kadmium och cyanid. Avfallet släpptes ut till samma punkt som för diamantfabriken. Uppgift om pH saknas.

Både verksamhetsutövarna och myndigheter var mycket restriktiva med att lämna ut uppgifter om förbrukning och utsläpp av kemikalier, men avhandlingen kunde ändå dra slutsatsen att diamantfabriken bidrog med betydligt större utsläpp och att påverkade Rickleån under en längre period än den andra fabriken.

Påtagligt negativa ekologiska effekter i Rickleån var korrelerade med utsläppen: 

”The deterioration of the juvenile salmon and trout population is well synchronized with the onset of the heavy metal pollution”

(s 27)

Utsläppen var dock inte akut toxiska för fiskarna, utan orsakade istället en förändring i födoväven på lägre trofiska nivåer som ledde till brist på föda för framförallt lax och havsöringyngel. Här nedan följer ett citat från en delstudie som jämförde Isakfäbodforsen, uppströms fabriken, med Laxbackforsen nedströms:   

”This small investigation gave a clear picture of the differences between the two stations. The total catch was almost ten times higher at Isakfähodforsen. The domina ting group at Isakfäboda, mayfly nymphs, was totally lacking in the samples from Laxbacksforsen. The difference in amounts of blackfly larvae was tremendous. Concerning other insect groups the numbers were rather similar. The most discouraging result was that mayfly nymphs, the most important food for salmon parr, was missing in the samples from the polluted area.”

(s 31)

Avhandlingens slutsats känns superaktuell även idag, då den pekar på den ofta underskattade betydelsen av kaskadeffekter i ekosystem:

”From the study it is evident that the effects of released heavy metals in nature are difficult to overestimate. Observed mortality in nature occurs only when relatively high concentrations are present. Lower concentrations may eliminate only -the most sensitive organisms in the food chains but this may cause drastic reductions of some of the top consumers like salmon. Accumulation in plants and algae may play a very important role in the lèthal processes. The most sincere threat is, however, the possible negative effects of heavy metals on production. Utterly small amounts of metals may inhibit the primary production, and when this is the case it is not very important if some organisms at higher trophic levels are less sensitive.”

Från avhandlingens sista del

Källa: Södergren, Sam (1974). Ecological effects of heavy metal discharge in a salmon river [Elektronisk resurs]. Diss. Umeå : Umeå universitet, 1974 . Tillgänglig på Internet: http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-68458