Onsdagen den 28 september följer vi upp att antal genomförda vattenprojekt i sydöstra delen av Mellanbygden. Vi tittar också på några speciella vattenmiljöer. Besöken går till bland annat en restaurerad flada/lagun, en restaurerad våtmark och åtgärder i några bäckar. Projekten har finansierats av bland annat LOVA, NOKÅS och Interreg.
Till vattenrådet kommer då och då frågor på temat ”kan vi äta fisken från sjön X?”
Det finns åtminstone två sorters svar på den frågan:
Det korta svaret, som är ungefär ”ja, men endast i så liten mängd att du följer livsmedelsverkets råd och hellre äter fiskar som är magra och står längre ner i näringskedjan än rovfiskar” (OBS! läs detaljerna av råden under rubriken referenser nedan!).
Det långa svaret, som är att halterna av gifter varierar både mellan olika sjöar, och mellan olika fiskar i samma sjö, vilket gör att det är svårt att ge exakta och lokal-specifika råd för en viss sjö. Dvs vi kan inte utesluta att vissa sjöar har fiskar (inklusive rovfiskar) som är ganska giftfria, MEN den som vill vara på säkra sidan måste antingen följa de allmänna råden ELLER ta reda på exakt hur det ser ut i aktuella sjön (vilket skulle innebär en miljögiftsundersökning som antagligen kan komma att kosta tiotusentals kronor för enbart en sjö).
I insjöar och vattendrag handlar riskerna främst om kvicksilver, men även PCB och dioxin kan i vissa fall vara ett problem, om det handlar om fiskar som vandrar upp från havet (se punkt 3 under rubriken referenser nedan).
Halterna av kvicksilver i fisk beräknas i dagsläget ligga över EU:s gränsvärden i alla sjöar och vattendrag i Sverige. Halterna minskar dessutom endast långsamt, eftersom stora utsläpp fortfarande sker till atmosfären vid förbränning av stenkol i exempelvis Kina. Kvicksilver koncentreras i rovfiskar genom så kallad bioackumulation.
Å andra sidan finns det flera fiskarter som är lägre i näringskedjan, och därför statistiskt sett har lägre kvicksilverhalter än abborre, gädda, gös och lake. Hit hör t.ex. braxen och mört. Sådana fiskar kan därför konsumeras oftare utan risker för hälsan.
Ju högre upp i näringskedjan, desto större risk för ackumulation av miljögifter.
Det finns idag allt fler organisationer som propagerar för att äta mer vitfisk, med hänvisning till både hälsoskäl och till att fiske efter t.ex. mört och braxen bidrar till att minska övergödningen. Läs mer via t.ex. https://oursea.fi/sv och https://braxen.nu/
När ett lokalt vattenvårdsprojekt mätte gifter i ett stickprov av fiskar från Hemsjön i Överklinten, visades att halterna av kvicksilver var mer än 10 ggr lägre i mört och braxen än i abborre (se tabell nedan).
”Följ Livsmedelsverkets rekommendationer för fisk:
Kvinnor som är gravida, ammar eller planerar att skaffa barn, bör inte äta fisk som kan innehålla kvicksilver oftare än 2-3 gånger per år. Det gäller abborre, gädda, gös och lake, liksom stora rovfiskar som färsk tonfisk, svärdfisk, stor hälleflundra, haj och rocka. Tonfisk på burk tillhör en annan art än den tonfisk som säljs färsk och innehåller inte höga halter kvicksilver.
Andra bör inte äta dessa arter oftare än en gång per vecka.
Fisk från öppna havet, som Atlanten, Nordsjön, Stilla Havet och Norra Ishavet, innehåller oftast låga halter av kvicksilver. Undantaget är de fiskar som kan bli mycket stora, exempelvis stor hälleflundra.”
”Dessa fiskar innehåller höga halter av dioxin och PCB. Ät dem därför inte oftare än högst 2-3 gånger/år.
Vildfångad lax och öring från Östersjön, Bottniska viken, Vänern och Vättern. Även lax som är fångad i älvarna omfattas av kostråden.
Strömming/sill från Östersjön och Bottniska viken. Strömming och sill är samma fiskart. Sill kallas den söder om Kalmar, norr om Kalmar kallas den strömming. Inlagd sill som säljs i butik är från norra Ishavet eller Västkusten och innehåller lägre halter av dessa miljögifter.
Här nedan finns vattenrådets presentation när Skellefteå kommun ordnade ett möte i Kalvträsk den 23 mars 2022. Kompletterande text är tillagd i bilderna så att resonemanget blir lättare att följa. OBS! Presentationen läses bäst i helskärmsläge på en dator.
Här nedan finns presentationen som jag använde i Grimsmark den 16 mars 2022. Text är tillagd så att resonemanget blir lättare att följa. I presentationen finns länkar till både de efterfrågade djupkartorna och de underliggande rapporterna m.m., samt till videosnuttar om sulfatjordar, helikopterprovtagningen i Båtsjön och vassklippningen i Survalen.
OBS! Presentationen blir bäst i helskärmsläge på en dator.
Hälsningar /Jan
PS. Följ gärna vattenrådets sida via e-post (fyll i din e-postadress nedan), eller via facebook!
För några veckor sedan fick jag frågan om jag visste något om processen som Bygdsiljumborna hade drivit för att stoppa rovfisket på lax i Rickleå by på 1600-talet. Jag kände inte till något om detta men lovade att försöka hitta ett svar. Jag kontaktade en bekant som är mycket kunnig i Bygdeå sockens historia, och fick även hjälp av Robertsfors bibliotek för att gräva i arkiven. Det hela visade sig vara en ganska intressant historia, som dessutom har en viss relevans för frågan om hur långt upp laxen kunnat vandra i Rickleån – dvs den långlivade fråga som återigen aktualiserats genom Skellefteå krafts ansökan om nya miljövillkor för vattenkraften i Rickleån.
Själva rättsprocessen som Bygdsiljumborna var engagerade i, visar sig vara dokumenterad och bevarad, och här nedan är tre punkter som sammanfattar själva ärendet:
I en resolution till landshövdingen begärde ”Edfastmark-, Klint, och Sillieboerne” (i nuvarande Robertsfors, Överklinten och Bygdsiljum) att kungsådran i Rickleån inte fick stängas av så att ”lax och annan fisk, som uthur Saltta Siöön kunde upgå och koma i det Träsket för deres Byar är der ofwantill belägit”. Dvs en begäran om att upprätthålla fria fiskvandringsvägar från havet upp till Stora Bygdeträsket.
Rickleåborna hävdade att de hade ett köpebrev från 1500-talet som gav dem rätten att stänga av hela kungsådran.
Byarna uppströms Rickleå by menade att beskattningen av laxfisket åtminstone borde kunna fördubblas om kungsådran öppnades (från 1 tunna lax till 2 tunnor lax per år).
En intressant följdfråga, som jag inte tittat närmare på: Hur stor var skatten i förhållande till totala fångsten av lax? 10%? 20%? Ännu högre?
Text: Jan Åberg, kontaktperson för Mellanbygdens vattenråd
Källor:
Originaltexten (domboken) finns på bevarad på mikrofilm på Robertsfors bibliotek
I första hand hänvisas dock till K.G. Westman, 1920: ”Aktsamling till kungsådreinstitiutets historia” (nedladdningsbart utdrag finns nedan):
Skellefteå kraft har nu lämnat in sin ansökan avseende nya miljövillkor för vattenkraften i Rickleån. Själva processen därefter beskrivs på hemsidan Sveriges Domstolar, och sker i nedanstående steg. De olika vattenintressen längs Rickleån bör särskilt notera punkt nr 3:
1) Ansökan lämnas in [PROCESSEN HAR NÅTT HIT]
2) Kompletteringar
Domstolen bedömer om ansökan behöver kompletteras på något sätt och kan förelägga sökanden att ge in kompletteringar.
3) Kungörelse
Uppgift om inkommen ansökan kungörs i någon/några ortstidningar så att berörda och allmänhet kan ta del av det som planeras och få möjlighet att lämna synpunkter under remisstiden.
4) Ytterligare skriftväxling
Yttranden som kommer in får sökanden bemöta. Eventuellt ytterligare skriftväxling kan ske.
Hur kommer det se ut i Robertsfors om mark- och miljödomstolen beviljar Skellefteå krafts ansökan om att öppna upp de tre kraftverksdammarna?
Det finns idag ganska många exempel på hur det ser ut i miljön efter att gamla kraftverksdammar har öppnats upp. Lite längre ner i detta inlägg ges även två lokala exempel.
Men titta gärna först på kraftbolaget Unipers video om sitt nyliga dammrivningsprojekt i Marieberg i Mörrumsån. Förhållandena där är snarlika som för Robertsfors, och i videon ges exempel på hur det kan se ut i en kraftverkdamm efter en nivåsänkning.
Här nedan följer två exempel från områden i eller i anslutning till Mellanbygden.
Exempel 1. Storbäcken i Skellefteå kommun.
Exempel 2. Högdammen i Dalkarlsån – 50 år efter att dammen spolades bort av vårfloden.
Högdammen i Dalkarlsån spolades bort av en vårflod omkring slutet av 1950-talet. Bilden är från 2007, dvs ca 50 år efter att dammen spolades bort. Foto: Jan Åberg.
Mellanbygdens vattenråd (VRO9) 