Välkommen till vattenrådets digitala seminarium om slam, den 29 oktober 2025.
OBS! Digitalt möte: Enkelt att delta från nästan var du än befinner dig!
Sediment- och näringstillförseln till sjöar och vattendrag är stor i våra dikade landskap. Hur ser kunskapsläget ut och vilka vattenvårdsmetoder finns?
Programmet är ännu preliminärt. Seminariet startar kl 9 och pågår troligen till åtminstone kl 14, med paus för lunch och fika.
Seminariet innefattar bland annat:
En presentation av erfarenheter från Katrineholms kommuns lågflödesmuddring av mjuka sediment i Öljaren.
Rapportering från Skogsstyrelsens årliga efter-åtgärd-uppföljning av en serie av åtgärder för att ”stoppa slammet”. Fokus ligger på åtgärderna demo-området i Sikeå på Holmen skogs mark i Västerbotten. Området byggdes inom ramen för Svensk-Finska projektet KLIVA på 2010-talet.
Presentation av vattenrådets samarbetsprojekt med Skellefteå kommun för att karaktärisera de mjuka sjösedimenten i insjödeltan delvis skapade av dikessystem.
En genomgång av den finska tekniken rördammar som dämpar flödestoppar och bidrar till retention/sedimentation just när det behövs som bäst.
Ett separat block för diskussion och workshop kring det kunskapsutbyte som skett under dagen.
Föranmäl dig gärna till vattenrådets kontaktperson Jan Åberg via vårt kontaktformulär eller mejla/ring direkt. Mer detaljer om programmet meddelas senare.
Vänforssjöns humusrika sediment med en färg som är snarlik chokladpudding. Sediment av denna typ var minst 2,2 meter djupt på provtagningsplatsen. Kan vi bromsa denna typ av sedimentation till sjöar och vattendrag?
Genom att mäta siktdjup kan nästan vem som helst bidra till att hålla uppsikt över det generella läget sjöar och vattendrag. Alla byar eller föreningar som förvaltar sjöar bör fundera på att utföra den typen av mätning minst en gång per år, och gärna oftare.
Bakgrund till siktdjupsmätningar:
Siktdjupet är ett enkelt och billigt sätt att mäta hur förhållandena i en sjö förändras över året och långsiktigt. Siktdjupet är t.ex. ett indirekt mått på sjöars grad av övergödning, eftersom övergödning oftast leder till grumligare vatten. I Mellanbygden är sjöarna oftast färgade av humusämnen. Siktdjupet blir därför sällan mer än 3-4 meter. De mest humösa vattnen i Mellanbygden har siktdjup under en meter. Även övergödda sjöar med kraftig algblomning har lågt siktdjup.
Mätningar av siktdjup kan gärna göras ofta, exempelvis varannan vecka under den isfria perioden. Då framkommer en tydligt bild av hur förhållandena i sjön förändras under säsongen.
Vid tidsbrist bör mätningar i augusti prioriteras, eftersom det största materialet för jämförelser finns för augustivärden.
Icke-töjbar lina (max ca 5-6 meter för de flesta vatten i Mellanbygden)
En vikt att fästa direkt under siktskivan så att skivans plan ligger vågrätt i vattnet.
Helst en vattenkikare, även om det inte är nödvändigt för goda resultat.
En rund siktskiva (se bild), som är:
alternativ 1: helvit cirkulär 25 cm i diameter
alternativ 2: vit och svart 20 cm i diameter
Utförande: Siktskivan sänks ner i vattnet tills den inte syns. Sedan dras den sakta upp till den syns igen. På det djupet görs avläsningen.
Upprepa tre gånger och beräkna medelvärdet. Personen som mäter bör ha fullgod syn. Testa gärna att vara flera personer som mäter, och diskutera och jämför era resultat.
Siktdjupet bör helst mätas i en vattenkikare, men mätning utan vattenkikare ger likvärdiga resultat (enligt Wilander och Sonesson, 2006). Om vattenkikare inte används, görs mätningen lämpligen i skuggan som skapas av relingen på en båt, eller en brygga.
Mätningarna sparas på ett säkert ställe, med uppgifter om siktdjup (tre mätningar per tillfälle), datum och utförare. Skicka gärna dina uppgifter till vattenrådet via https://mellanbygdensvattenrad.org/kontakt/
Referenser
Bydén, Larsson och Olsson (1996): ”Mäta vatten”. Göteborgs universitet. 95 sidor.
SMHI varnar just nu för höga vattenflöden i Mellanbygden. För den som vill veta mer om detaljerna finns SMHI webbsida hydrologiskt nuläge (https://vattenwebb.smhi.se/hydronu/). Där går det att klicka på valfritt avrinningsområde för att se det aktuella flödet och få en prognos för de närmaste dagarna. Det går också att jämföra med historiska data.
Nära vårflodens max i Dalkarlsån den 10 maj 2023.
I Dalkarlsån beräknas t.ex. maxflödet inträffa idag eller i morgon, men redan på lördag den 13 maj minskar flödet (denna prognos syns i skärmklippet nedan från https://vattenwebb.smhi.se/hydronu/).
I figuren nedan visas också en jämförelse med tidigare data. Av den framgår att nuvarande vårflodsmax är ca 10 dagar senare än medeltalet under perioden 1991-2021. Å andra sidan bör det noteras att vårfloden kommit i två pulser, där den första kom den 23 april vilket är ovanligt tidigt.
Som en del av avslutningen på Samverkansprojekt Rickleån genomförde vattenrådets kontaktperson en förstudie på temat ”Sjösänkningar och andra nivåförändringar i sjöar inom Rickleåns avrinningsområde”. Resultaten visualiserades i en atlas i 28 kartblad över Rickleåns sänkta sjöar.
Minst 74% av sjöarna kan klassas som sänkta (varav 5% aktivt reglerade, och 69% sänkta utan att regleras). En liten del av sjöarnas klassades som helt intakta (11%), medan 14% av sjöarna bedömdes var svåra att klassa (klasserna ”troligen intakta” eller ”eventuellt sänkta”). Resterande sjöar (3 st) klassades som höjda.
Det svensk-finska samarbetsprojektet KLIVA har gjort ingående studier av Hertsångersälven i Mellanbygden. Det övergripande temat är frågan om hur klimatförändringar kan komma att påverka vattenkvalitet, vattenbalans och förutsättningar för jord- och skogsbruk.
Projektet avslutades hösten 2022 och nu finns en så kallad ”story-map” som sammanfattar några av resultaten (OBS! det tar ibland lite tid att ladda allt innehåll i kartorna):
Som avslutning på samverkansprojekt Rickleån har det gjorts en tidning med exempel på aktuella frågor i avrinningsområdet. Journalisten Tom Juslin har skrivit texterna. Läs gärna!
Först kommer tre färska kemi-grafer från Rickleån, som visar att vattnet i Rickleån är långt ifrån statiskt. Och att det mycket väl kan hända stora förändringar i vattnet utan att någon nödvändigtvis tar notis.
Lite längre ner i texten följer sedan lite text för de som är intresserade av Rickleåns biologiska historia – i form en kort redogörelse över Sam Södergrens avhandling om Rickeån från 1974. Slutsatsen som Sam Östergren drog år 1974 är nämligen väl värd att minnas.
Avhandlingen påminner oss också om frågan: Förstår vi tillräckligt bra hur ekosystemen påverkas av både av tillfälliga pulser, och de långsiktiga-smygande förändringar som sker idag?
Först de tre graferna (Figur 1-3) från databasen MVM, som visar att kemin i Rickleån ännu idag är dynamisk och mycket väl kan förändras snabbt:
Figur 1. Vad hände i Rickleån i slutet av 2021 när pH-värdet i utloppet sjönk under 6?
Figur 2. En topp av organiskt kol (TOC) i slutet av 2021 antyder att det var en ovanligt kraftig puls av organiska syror som sänkte pH värdet i Rickleån till under 6.
Figur 3. Efter den extremt torra sommaren 2018 steg halterna av sulfat kraftigt och var sedan förhöjda i ännu år 2021. Effekten kan kopplas till djup en ovanligt djup oxidation av markprofilen i de nedre delarna av avrinningsområdet som skedde i samband med torkan 2018. I flera andra närliggande vattendrag, så som Hertsångersälven, Klintsjön och Dalkarlsån, ledde detta skeende till akut fiskdöd och svåra kemiska förhållanden som ännu idag inte är tillbaka till nivåerna före 2018. Frågan är om Rickleån också påverkades, fast mer subtilt?
Nu till Sam Östergrens avhandling från 1974, som handlar om hur ”icke-giftiga” utsläpp (för fisk) från fabriker i Robertsfors troligen ändå bidrog till kollaps för lax och havsöring:
Ett pumpsystem från ”fabrik A” (diamantfabriken) och ”fabrik B” (elektropläteringsfabriken) ledde från och med år 1963 ut förorenat vatten till Rickleån strax nedströms Sågforsen enligt följande:
Diamantfabriken: från 1963-1967 användes åtminstone nickel och järn, och från 1967 med kobolt i processen. pH-värdet på utsläppet från diamantfabriken uppges ha varit 8,5. År 1973 installerades ett reningsverk som skulle fälla ut metalljonerna innan utsläppet till ån, men avhandlingen visade att reningseffekten inte var god förrän tidigast sommaren 1974.
Elektropläteringsfabriken: under perioden 1964-1969 användes åtminstone zink, nickel, kadmium och cyanid. Avfallet släpptes ut till samma punkt som för diamantfabriken. Uppgift om pH saknas.
Både verksamhetsutövarna och myndigheter var mycket restriktiva med att lämna ut uppgifter om förbrukning och utsläpp av kemikalier, men avhandlingen kunde ändå dra slutsatsen att diamantfabriken bidrog med betydligt större utsläpp och att påverkade Rickleån under en längre period än den andra fabriken.
Påtagligt negativa ekologiska effekter i Rickleån var korrelerade med utsläppen:
”The deterioration of the juvenile salmon and trout population is well synchronized with the onset of the heavy metal pollution”
(s 27)
Utsläppen var dock inte akut toxiska för fiskarna, utan orsakade istället en förändring i födoväven på lägre trofiska nivåer som ledde till brist på föda för framförallt lax och havsöringyngel. Här nedan följer ett citat från en delstudie som jämförde Isakfäbodforsen, uppströms fabriken, med Laxbackforsen nedströms:
”This small investigation gave a clear picture of the differences between the two stations. The total catch was almost ten times higher at Isakfähodforsen. The domina ting group at Isakfäboda, mayfly nymphs, was totally lacking in the samples from Laxbacksforsen. The difference in amounts of blackfly larvae was tremendous. Concerning other insect groups the numbers were rather similar. The most discouraging result was that mayfly nymphs, the most important food for salmon parr, was missing in the samples from the polluted area.”
(s 31)
Avhandlingens slutsats känns superaktuell även idag, då den pekar på den ofta underskattade betydelsen av kaskadeffekter i ekosystem:
”From the study it is evident that the effects of released heavy metals in nature are difficult to overestimate. Observed mortality in nature occurs only when relatively high concentrations are present. Lower concentrations may eliminate only -the most sensitive organisms in the food chains but this may cause drastic reductions of some of the top consumers like salmon. Accumulation in plants and algae may play a very important role in the lèthal processes. The most sincere threat is, however, the possible negative effects of heavy metals on production. Utterly small amounts of metals may inhibit the primary production, and when this is the case it is not very important if some organisms at higher trophic levels are less sensitive.”
Från avhandlingens sista del
Källa: Södergren, Sam (1974). Ecological effects of heavy metal discharge in a salmon river [Elektronisk resurs]. Diss. Umeå : Umeå universitet, 1974 . Tillgänglig på Internet: http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-68458
Här nedan finns presentationen som jag använde i Grimsmark den 16 mars 2022. Text är tillagd så att resonemanget blir lättare att följa. I presentationen finns länkar till både de efterfrågade djupkartorna och de underliggande rapporterna m.m., samt till videosnuttar om sulfatjordar, helikopterprovtagningen i Båtsjön och vassklippningen i Survalen.
OBS! Presentationen blir bäst i helskärmsläge på en dator.
Hälsningar /Jan
PS. Följ gärna vattenrådets sida via e-post (fyll i din e-postadress nedan), eller via facebook!
För några veckor sedan fick jag frågan om jag visste något om processen som Bygdsiljumborna hade drivit för att stoppa rovfisket på lax i Rickleå by på 1600-talet. Jag kände inte till något om detta men lovade att försöka hitta ett svar. Jag kontaktade en bekant som är mycket kunnig i Bygdeå sockens historia, och fick även hjälp av Robertsfors bibliotek för att gräva i arkiven. Det hela visade sig vara en ganska intressant historia, som dessutom har en viss relevans för frågan om hur långt upp laxen kunnat vandra i Rickleån – dvs den långlivade fråga som återigen aktualiserats genom Skellefteå krafts ansökan om nya miljövillkor för vattenkraften i Rickleån.
Själva rättsprocessen som Bygdsiljumborna var engagerade i, visar sig vara dokumenterad och bevarad, och här nedan är tre punkter som sammanfattar själva ärendet:
I en resolution till landshövdingen begärde ”Edfastmark-, Klint, och Sillieboerne” (i nuvarande Robertsfors, Överklinten och Bygdsiljum) att kungsådran i Rickleån inte fick stängas av så att ”lax och annan fisk, som uthur Saltta Siöön kunde upgå och koma i det Träsket för deres Byar är der ofwantill belägit”. Dvs en begäran om att upprätthålla fria fiskvandringsvägar från havet upp till Stora Bygdeträsket.
Rickleåborna hävdade att de hade ett köpebrev från 1500-talet som gav dem rätten att stänga av hela kungsådran.
Byarna uppströms Rickleå by menade att beskattningen av laxfisket åtminstone borde kunna fördubblas om kungsådran öppnades (från 1 tunna lax till 2 tunnor lax per år).
En intressant följdfråga, som jag inte tittat närmare på: Hur stor var skatten i förhållande till totala fångsten av lax? 10%? 20%? Ännu högre?
Text: Jan Åberg, kontaktperson för Mellanbygdens vattenråd
Källor:
Originaltexten (domboken) finns på bevarad på mikrofilm på Robertsfors bibliotek
I första hand hänvisas dock till K.G. Westman, 1920: ”Aktsamling till kungsådreinstitiutets historia” (nedladdningsbart utdrag finns nedan):
Mellanbygdens vattenråd (VRO9) 