Vattenkraftens villkor för ”Rickleån nedre” har nu omprövats av mark och miljödomstolen vid Umeå tingrätt. Den nya domen ”Umeå TR M 302-22 Dom 2026-02-13” innebär ändrade villkor för Bruksfors, Sågfors och Fredriksfors kraftverk i Rickleån, samt för Bjursjöns regleringsdamm i Tvärån (som flödar in i Rickleån en bit uppströms Åselestupet).
Sannolikheten att denna dom kommer att tas upp av högre instans vid en eventuell överklagan är låg (enligt bedömningar av insatta medlemmar i vattenrådets nätverk).
Nästa del i NAP:en för Rickleån är ”Rickleån övre”.
Välkommen till vattenrådets digitala seminarium om slam, den 29 oktober 2025.
OBS! Digitalt möte: Enkelt att delta från nästan var du än befinner dig!
Sediment- och näringstillförseln till sjöar och vattendrag är stor i våra dikade landskap. Hur ser kunskapsläget ut och vilka vattenvårdsmetoder finns?
Programmet är ännu preliminärt. Seminariet startar kl 9 och pågår troligen till åtminstone kl 14, med paus för lunch och fika.
Seminariet innefattar bland annat:
En presentation av erfarenheter från Katrineholms kommuns lågflödesmuddring av mjuka sediment i Öljaren.
Rapportering från Skogsstyrelsens årliga efter-åtgärd-uppföljning av en serie av åtgärder för att ”stoppa slammet”. Fokus ligger på åtgärderna demo-området i Sikeå på Holmen skogs mark i Västerbotten. Området byggdes inom ramen för Svensk-Finska projektet KLIVA på 2010-talet.
Presentation av vattenrådets samarbetsprojekt med Skellefteå kommun för att karaktärisera de mjuka sjösedimenten i insjödeltan delvis skapade av dikessystem.
En genomgång av den finska tekniken rördammar som dämpar flödestoppar och bidrar till retention/sedimentation just när det behövs som bäst.
Ett separat block för diskussion och workshop kring det kunskapsutbyte som skett under dagen.
Föranmäl dig gärna till vattenrådets kontaktperson Jan Åberg via vårt kontaktformulär eller mejla/ring direkt. Mer detaljer om programmet meddelas senare.
Vänforssjöns humusrika sediment med en färg som är snarlik chokladpudding. Sediment av denna typ var minst 2,2 meter djupt på provtagningsplatsen. Kan vi bromsa denna typ av sedimentation till sjöar och vattendrag?
Vattenrådens dag är en möjlighet för personerna i vattenrådens nätverk att träffas och resonera kring vattenfrågor. Mötet ordnas av vattenmyndigheten, och startar den 14 maj med en konferensmiddag. Den 15 maj är det en heldagskonferens.
Några axplock från programmet:
Vattenrådens roll för samverkan med kommuner och andra aktörer
Behovet av lokala åtgärdsplaner och avrinningsområdesvis planering
Vattenfrågor i industrisatsningarna i norra Sverige
Längs kusten lever ett flertal fiskarter som gynnas om det finns trivsamma sötvattenmiljöer i närheten. Till att börja med behöver dessa fiskar möjlighet att överhuvudtaget kunna simma upp i sötvattnet. Det vill säga: simma uppströms utan att stöta på hinder i form av t.ex. dammar eller trånga vägtrummor. Sedan behöver de också hitta en trivsam miljö. T.ex. en varm lagun (glosjö/flada) där rommen kan kläckas snabbare än i havet, eller en slingrande småbäck med grenar, stenar och andra strukturer, ungefär som ett rikligt inrett akvarium.
På grund av hindrande vägtrummor, rätning av vattendrag, och utdikning av sjöar och våtmarker har de flesta sötvattenmiljöer längs kusten blivit betydligt sämre för dessa fiskar. Den vattenvård som idag bedrivs längs kusten tar ofta fasta på detta och försöker bidra till bättre fiskmiljöer.
Nedanstående 5 minuter långa informationsvideo från 2021 ger exempel på den vattenvård som utförs längs kusten i Mellanbygden.
Det är i många fall ganska enkelt att göra stora förbättringar för fisken utan att påverka omgivande skogsproduktion negativt. Här nedan ges två exempel på det:
1) att byta vägtrummor som hindrar fisk att simma uppströms (bild 1 och 2). Detta görs i samarbete med den som förvaltar vägen, ofta en vägförening eller organisation.
2) att skapa miljöer i bäckfårorna som är trivsamma och gynnsamma för både vuxna fiskar och yngel (bild 3 och 4). I bäckfåror sker vattenvården i samarbete med respektive fastighetsägare.
Kontaktpersonen för Mellanbygdens vattenråd, Jan Åberg, ger en översikt om läget i våra lokala sjöar, vattendrag och grundvatten. Under denna träff svarar Jan på dina frågor om vatten i Västerbottens mellanbygd.
Det är återigen dags att samla in kunskap om vattenfrågor i Mellanbygden som är aktuella för just dig eller din organisation. Syftet är att få ökad kunskap om hinder och möjligheter för att nå god vattenstatus i Mellanbygden.
Enkäten tar bara några minuter att fylla i, och riktar sig till vattenrådets befintliga nätverk, samt alla övriga vattenintressenter, såväl privatpersoner som organisationer. Enkäten nås via denna länk eller qr-koden här intill. Din medverkan är värdefull 🙏
Nu samlar vi in kunskap om vattenfrågor i Mellanbygden som är aktuella för just dig eller din organisation. Syftet är att få ökad kunskap om hinder och möjligheter för att nå god vattenstatus i Mellanbygden.
Enkäten tar bara några minuter att fylla i, och riktar sig till vattenrådets befintliga nätverk, samt alla övriga vattenintressenter, såväl privatpersoner som organisationer. Enkäten nås via denna länk eller qr-koden här intill. Din medverkan är värdefull 🙏
Bygget av Norrbotniabanan kan nog sägas vara en av de större vattenhänsyn-utmaningarna i Västerbotten på ganska länge. Bansträckningen går genom det flackaste området i Västerbotten och kommer därför att genomkorsa många myrar och våtmarker, samt passera omfattande arealer med aktiv och potentiellt sur sulfatjord.
Erosionen kan bli stor från myrar som dikas eller schaktas, och slammet letar sig oftast ut i närliggande sjöar och vattendrag. Här en bild från en till bredden fylld slamfälla vid torvtäkten Röjnoret, som besöktes av vattenrådet år 2014 (foto: Jan Åberg)
Här är några exempel på förväntad påverkan som behöver minimeras för att inte riskera försämring av vattnets ekologiska status:
Grumlighet från öppen jord. Byggfasen av Norrbotniabanan innebär en ökad risk för erosion och sedimenttransport till sjöar och vattendrag. Att den typen av hänsyn brister idag finns det många nyliga exempel på. Nästan inga vägdiken som leder ner i sjöar har t.ex. slamfällor. Inte heller när vägar byggs om finns sådant skydd för vattnet. Ett vattenvårdprojekt år 2020 i Flutbäcken fick t.ex. avbrytas tillfälligt när kraftiga regn förde med sig mycket stora mängder slam från bygget av 2:1-väg på E4:an söder om Bygdeå (detta beskrivs i Bilaga 4 i denna rapport).
Påverkan från körspår på blöta marker och schaktning i myrar. All aktivitet i blöta marker och myrar i samband med bygget av Norrbotniabanan kräver miljöhänsyn, dels för att den grundläggande ekosystemfunktionen i våtmarken ska kunna behållas, dels för att arbeten i våtmarker riskerar ökad transport av organiskt slam och organiska syror. Känsliga sjöar och vattendrag som berörs av omfattande arbeten i myrar finns t.ex. strax söder om Robertsfors och vid Broträsket väster om Lövånger.
Försurning från sura sulfatjordar. De sura sulfatjordar som berörs kan komma att kräva ännu större hänsyn än ”vanliga” myrar, eftersom torrläggning av sulfatjordar kan orsaka mycket stark försurning av såväl ytvatten som stora och små grundvattenmagasin. Potentiellt sura sulfatjordar finns i mycket stor mängd längs banans sträckning, vilket gör att det finns en risk att misstag vid hanteringen av sura sulfatjordar kan leda till försurning och skador på värdefulla grundvattenmagasin. Ett av flera exempel: Vid bygget av Haparandabanan grundvattnet i den samhällsviktiga Sangisåsen, på grund av ett ett upplag med sur sulfatjord placerades där grundvattenbildningen äger rum (https://viss.lansstyrelsen.se/Waters.aspx?waterMSCD=WA22932034)
Sangisåsen förorenades av sur sulfatjord i samband med bygget av Haparandabanan, så att den kemiska statusen sänktes från god till otillfredsställande.
PS. På vilket sätt skulle bygget av Norrbotniabanan kunna bidra till åtgärdsarbetet för god vattenstatus i Mellanbygden? Den frågan kommer beröras i ett kommande inlägg. Håll utkik här på hemsidan!
I förra inlägget hittar du länkar till Trafikverkets information i Norrbotniabanan. Där kan du t.ex. läsa att Trafikverket fram till den 22 januari samråder om påverkan på Rickleån i Robertsfors. Se även denna direktlänk till pdf:en som berör Rickleån.
Genom att mäta siktdjup kan nästan vem som helst bidra till att hålla uppsikt över det generella läget sjöar och vattendrag. Alla byar eller föreningar som förvaltar sjöar bör fundera på att utföra den typen av mätning minst en gång per år, och gärna oftare.
Bakgrund till siktdjupsmätningar:
Siktdjupet är ett enkelt och billigt sätt att mäta hur förhållandena i en sjö förändras över året och långsiktigt. Siktdjupet är t.ex. ett indirekt mått på sjöars grad av övergödning, eftersom övergödning oftast leder till grumligare vatten. I Mellanbygden är sjöarna oftast färgade av humusämnen. Siktdjupet blir därför sällan mer än 3-4 meter. De mest humösa vattnen i Mellanbygden har siktdjup under en meter. Även övergödda sjöar med kraftig algblomning har lågt siktdjup.
Mätningar av siktdjup kan gärna göras ofta, exempelvis varannan vecka under den isfria perioden. Då framkommer en tydligt bild av hur förhållandena i sjön förändras under säsongen.
Vid tidsbrist bör mätningar i augusti prioriteras, eftersom det största materialet för jämförelser finns för augustivärden.
Icke-töjbar lina (max ca 5-6 meter för de flesta vatten i Mellanbygden)
En vikt att fästa direkt under siktskivan så att skivans plan ligger vågrätt i vattnet.
Helst en vattenkikare, även om det inte är nödvändigt för goda resultat.
En rund siktskiva (se bild), som är:
alternativ 1: helvit cirkulär 25 cm i diameter
alternativ 2: vit och svart 20 cm i diameter
Utförande: Siktskivan sänks ner i vattnet tills den inte syns. Sedan dras den sakta upp till den syns igen. På det djupet görs avläsningen.
Upprepa tre gånger och beräkna medelvärdet. Personen som mäter bör ha fullgod syn. Testa gärna att vara flera personer som mäter, och diskutera och jämför era resultat.
Siktdjupet bör helst mätas i en vattenkikare, men mätning utan vattenkikare ger likvärdiga resultat (enligt Wilander och Sonesson, 2006). Om vattenkikare inte används, görs mätningen lämpligen i skuggan som skapas av relingen på en båt, eller en brygga.
Mätningarna sparas på ett säkert ställe, med uppgifter om siktdjup (tre mätningar per tillfälle), datum och utförare. Skicka gärna dina uppgifter till vattenrådet via https://mellanbygdensvattenrad.org/kontakt/
Referenser
Bydén, Larsson och Olsson (1996): ”Mäta vatten”. Göteborgs universitet. 95 sidor.
Mellanbygdens vattenråd (VRO9) 